I en skÄnsk smÄstad 1958 ansluter sig en ny saxofonist (Christer Boustedt) till ett dansband; hans talanger imponerar pÄ de andra, men attityden leder till kollision med bandledaren (Anders Granström). Teatergruppen Oktoberbarns förestÀllning fick stor uppmÀrksamhet och filmversionen lÄg rÀtt i tiden i och med 1970-talets trend att blicka bakÄt till 50-talet; jÀmförelser gjordes med Den sista förestÀllningen (1971). Klockren skildring av smÄstaden och bandet dÀr saxofonisten allra helst vill bli en ny Charlie Parker. Filmen befriar sig inte helt frÄn sin bakgrund som pjÀs, men det Àr vÀlgjort, vÀlspelat och har bra musik.
1976-Sverige. 114 min. Svartvit. Producerad av Per Berglund. Regi: Stellan Olsson. Manus, pjÀs: Henric Holmberg, Ninne Olsson. I rollerna: Henric Holmberg (Kennet Persson), Anders Granström (Sven Klang), Eva Remaeus (Gunnel Andersson), Christer Boustedt, Jan Lindell, Bo Gunnar Andersson⊠Per Eggers, Michael Segerström.
Trivia: Hela filmteamet delade en special-Guldbagge.
Sista ordet: “Inspelningen var en tid av lycka och roliga minnen och för altsaxofonisten Christer Boustedt blev det en stark revansch för den jazzmusik som han â och vi â Ă€lskade och stod för. Jag skrev teatermanuset med Henric Holmberg, som ville att det hĂ€r skulle bli den ultimata musikteatern dĂ€r femtiotalets ideologiska brytningar skulle uttryckas i musik. Att Christer Boustedt ringde pĂ„ vĂ„r annons och anmĂ€lde sina tjĂ€nster var ju en formidabel lyckotrĂ€ff, precis som mycket annat som intrĂ€ffade under dom hĂ€r Ă„ren. Förutom att vara medförfattare och regissör för teaterpjĂ€sen, skrev jag tillsammans med Henric Holmberg filmanus, var regiassistent under inspelningen â lĂ€rde statisterna att dansa foxtrot, klippte deras hĂ„r och klĂ€mde i en halv tub brylcreme i varje bena â samt deltar i en kort scen som vĂ€xeltelefonist.” (Olsson, Facebook)