Bara att titta på det låga IMDb-betyget för den här filmen får en att häpna, även om det har röstats fram av en försvinnande liten skara människor. Men redan 1989 stötte s/y Glädjen på motstånd, framför allt utomlands där norska kritiker tycktes njuta av att såga den längs fotknölarna, särskilt Arbeiderbladet som kallade den ”en helt otroligt eländig svensk film”. Svenska kritiker däremot rullade fram de stora hyllningarna – och det är de som har rätt. Även på den framgrävda vhs-kopia som jag avnjöt var det svårt att inte beröras.

Tvingas begrava sin son
Filmen följer två par parallellt. Det ena, Annika och Klas (Lena Olin, Stellan Skarsgård), har just begravt sin son som dog i en olycka och försöker nu gemensamt hitta en väg framåt. Lätt blir det inte, vilket vi förstår redan i första scenen där Annika försöker begå självmord med hjälp av en plastpåse. De köper en segelbåt tillsammans; Klas tror att planer på en Atlantresa kan rädda förhållandet. Båten heter s/y Glädjen och Annika intresserar sig för dess historia. Hon luskar reda på att den ägdes av ett annat par, Maj-Lena och Herbert (Viveka Seldahl, Hans Mosesson), som var med om en tragisk incident i Biscayabukten. Deras förhållande var inte särskilt lyckligt, men de fattade ett drastiskt beslut. De sålde huset, köpte s/y Glädjen och tog med sig barnen på en stor resa till Västindien. Maj-Lena var skeptisk, och yngste sonen klagade på magsmärtor, men Herbert såg till att de fortsatte…

Ett terapeutiskt projekt
Det här blev regissörens mest omtalade verk, en lyckad filmatisering av Inger Alfvéns populära roman, ett slags terapeutiskt projekt för berättelsens verkliga huvudperson, Annika. Det är hon som måste ta sig igenom mörkret; hur Klas hanterar den ofattbara smärtan av att förlora ett barn förmedlas inte riktigt genom filmen. Det slutar med en strimma av hopp, vilket är vad vi behöver efter att ha genomlidit helvetet i Biscayabukten.

Överhuvudtaget är det Maj-Lena och Herbert som berör mer än Klas och Annika, vars relationskris beskrevs av belackare som en andra klassens Scener ur ett äktenskap. Det är lätt att förstå hur Maj-Lena och Herbert hamnar i situationen som förändrar deras liv. Visst, det är ansvarslöst att dra med ungarna på en resa över Atlanten i en segelbåt när varken kunskap eller viljan är på topp från samtliga inblandade. Men deras instinkter och beteenden är också djupt mänskliga och när krisen inträffar finns förstås ingen räddning. Vi lider med dem – och filmskaparna gör en övertygande insats när det gäller att skapa stormen i Biscayabukten. Det visar vad man kan uppnå när man har överblivet material från inspelningen av Ubåten (1981) till förfogande, samt en tom ishall på Lidingö.

Skådespelarna är utmärkta. Olin och Skarsgård befann sig alldeles i början av sina internationella karriärer. Seldahl belönades med en Guldbagge för sin hjärtskärande insats som Maj-Lena vars äktenskapliga tristess byts ut mot ett äventyr som hon nog aldrig ville ha från början. Även Mosesson är sevärd som hennes make, i grund och botten mer äventyrssugen men kanske svenskt naiv inför riskerna som väntar.

Berättelsen om Annika och Klas må vara filmens svagare länk. Men de behövs som inramning, för berättelsen är trots allt grundad i nutid. Där måste vi befinna oss, blickande framåt. Och framåt tar vi oss, med hjälp av s/y Glädjen, hand i hand med Klas och Annika.

s/y Glädjen 1989-Sverige. 93 min. Färg. Producerad av Anders Birkeland, Börje Hansson. Regi: Göran du Rées. Manus: Göran du Rées, Inger Alfvén. Bok: Inger Alfvén. I rollerna: Lena Olin (Annika), Stellan Skarsgård (Klas), Viveka Seldahl (Maj-Lena), Hans Mosesson (Herbert), Nina Lager, Nicolaus Rubensson.

Trivia: Seldahls första filmroll.

Guldbagge: Bästa kvinnliga huvudroll (Seldahl).

IMDb