Äppelkriget: Hasseåtages gröna film

EN GLAD & MYSTISK FILM OM ÄNGLAMARKS ÖDEN & ÄVENTYR.

Det talades om gröna vågen på 1970-talet, en tid då man vände blicken från städerna och drömde om livet på landet. Det skapades ett genuint intresse för miljöfrågor. Den film som kanske främst kom att symbolisera detta i Sverige är Äppelkriget, Guldbaggevinnaren som är en av Hasseåtages mest lyckade. Att se om den 2019 är att bli påmind om att humor (liksom skräck) ofta är en färskvara, men även att de tankar och den oro som låg bakom gröna vågen bara har blivit intensivare med tiden.

Den tyske kapitalisten Jean Volkswagner (Per Grundén) anländer till den svenska landsbygden tillsammans med PR-mannen Sten Wall (Gösta Ekman). Tillsammans begrundar de affärsmöjligheterna – här skulle det kunna bli en utmärkt motorled och där skulle man kunna bygga ett stort parkeringshus. Volkswagner vill asfaltera över allt och bygga Deutschneyland, ett stort nöjesfält som ska locka turisterna. På ett möte med bygdens folk presenteras förslaget med ångvältsliknande energi och så många som möjligt mutas att skriva på ett upprop.

Men det finns ett motstånd och de bestämmer sig för att ta till ren magi för att stoppa Volkswagner…

Politik i grund och botten
Filmen blev början för ett framgångsrikt och omtyckt 70-tal för Hans Alfredson och Tage Danielsson. Bakom deras arbete fanns ofta politik, vilket är tydligt här. Filmen tar formen av en saga med sina givna ingredienser. Det är svart och vitt, med tydliga skurkar och hjältar, magiska inslag och en barnslighet. Det sistnämnda är både tilltalande och smått irriterande ibland, beroende på hur skickligt de två manusförfattarna (och Danielsson som regissör) lyckas iscensätta idéerna.

Men kreativt är det sannerligen. Vi har Alfredson som den finurlige uppfinnaren Severin Lindberg som under försöken att påverka Wall i rätt riktning förvandlar sig till flera typiska Hasseåtage-gubbar. Vi har ett mycket underhållande sidospår med Danielsson, Max von Sydow och Martin Ljung som de tre bröderna Lindberg, inte särskilt begåvade, men snälla och en nödvändig del av kampen. Birgitta Andersson spelar Luft-Hanna, ett väsen som frammanas just för att hjälpa till med att rädda Änglamark. Vi har ytterligare en Lindberg, jätten Gustav, som spelas av en bekanting från tv-klassikern N.P. Möller, fastighetsskötare (1972-1980), Nils Ahlroth. Mycket av humorn i filmen känns tramsig, men det får man köpa. Det är lätt att sympatisera med våra hjältar, bekymmersfria landsbygdsbor som Zetterlunds solstråle till rollfigur. Inte undra på att Ekman till sist tröttnar på att samarbeta med Grundéns hjärtlöse kapitalist (tio år senare skulle kampen fortsätta i Jönssonligan-filmerna).

Filmen doftar verkligen svensk sommar samtidigt som det naiva men positiva budskapet finns där. Del av paketet är förstås Evert Taubes musik som förekommer flitigt under filmens gång. Det är anmärkningsvärt att få förmånen att kunna börja sin film med en visa som ”Änglamark”, skriven av Taube just för detta tillfälle, framförd av sonen Sven-Bertil. Sången har blivit en av Taubes främsta klassiker, ett mästerverk som gifter samman tradition och naturlyrik på ett oemotståndligt och rörande sätt.

Äppelkriget 1971-Sverige. 103 min. Färg. Regi: Tage Danielsson. Manus: Hans Alfredson, Tage Danielsson. Musik, sång: Evert Taube (”Änglamark”). I rollerna: Hans Alfredson (Severin Lindberg), Monica Zetterlund (Anna Lindberg), Gösta Ekman (Sten Wall), Per Grundén, Yvonne Lombard, Håkan Serner… Birgitta Andersson, Martin Ljung, Max von Sydow, Tage Danielsson, Gus Dahlström, Carl-Uno Sjöblom, Tomas Alfredson, Lars Orup, Evert Taube.

Guldbaggar: Bästa film, regi, kvinnliga huvudroll (Zetterlund).

Sista ordet: “Namnet [Deutschneyland] är fullt med associationer. När vi gjorde vår första film, ‘Svenska bilder’, bodde vi rätt mycket på Röstånga gästgivaregård som ligger i en av de vackraste trakter Skåne har. När vi nu senast var på turné åkte vi tillbaka för att se hur mycket som hade förändrats. Medan vi satt och käkade lunch dök det upp en kille, PR-man. Han undrade om vi ville vara med och skriva en broschyr om Röstånga, om att det var väldigt bra där och så… Han var en av eldsjälarna bakom ett projekt att förvandla den vackra Nackarpsdalen till något, som skulle kallas Dennisland. Det skulle alltså bli något slags Disneyland men med seriefiguren Dennis som huvudfigur i stället för Musse Pigg och Kalle Anka. Det skulle förmodligen byggas upp stora betong-Dennisar ute i naturen, man skulle slå upp karuseller och tivolistånd överallt… Det är något generellt över hela världen. Människor söker efter ett Mallorca överallt.” (Alfredson, Chaplin)

 

IMDb

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.