Bilskolläraren Jonna (Ann Petrén) rycker ut för att ta hand om sin son (Gustaf Skarsgård) när han försöker ta livet av sig; samtidigt inbillar sig Katrine (Malin Buska) att hon måste bli kvar vid sin våldsamme pojkväns (Johan Widerberg) sida… Den avslutande delen i vad som ibland kallas för Björn Runges Befrielsetrilogi är bättre än Mun mot mun (2005), men steget sämre än Om jag vänder mig om (2003). Humor, sorg och otäckheter blandas när vi följer några olyckliga människor i Göteborgstrakten; det är flera parallella historier som flyter samman och särskilt Katrine/Ansger-storyn saknar överraskningar. Men skådespeleriet är så starkt och enskilda scener så drabbande att man glömmer det.
2011-Sverige-Danmark. 97 min. Färg. Producerad av Martin Persson, Madeleine Ekman. Regi: Björn Runge. Manus: Kim Fupz Aakeson. I rollerna: Ann Petrén (Jonna), Malin Buska (Katrine), Gustaf Skarsgård (Peter), Johan Widerberg, Peter Andersson, Mariah Kanninen… David Dencik.
Guldbagge: Bästa kvinnliga huvudroll (Petrén).
Sista ordet: “[Filmen] handlar om att befria sig från lögner och dåliga vanor. Men också om att åldras med värdighet. Jag har just fyllt femtio, jag vill vara närvarande i mig själv och med andra, arbeta med det som är angeläget. Jag kämpar med de två demonerna bedövning och bekräftelse. Allt jag sysslar med just nu handlar om befrielse från ett förminskande liv.” (Runge, Fokus)
