Undersköterskan Disa (Maria Sid) är lite över 40 och hennes liv i Falun har fastnat; den bistra nyheten att hennes ex-make, som hon inte kunnat släppa ur tankarna, ska ha barn med sin nya kvinna blir ett uppvaknande. Maria Blom återvänder till den bygd, ton, friska humor och medmänsklighet som gjorde Masjävlar (2004) till en stor succé. Den här är lika sevärd, en tragikomisk skildring av ensamhet och hopp om en bättre framtid mitt i livet, teman som speglas och förenas i flera sidohistorier. Mustigt och oerhört charmigt; lyhört regisserat av Blom. De tre huvudrollsinnehavarna är rena solstrålar, även om Sid också får fram Disas mörker fint.
2014-Sverige. 97 min. Färg. Producerad av Lars Jönsson. Regi, manus: Maria Blom. I rollerna: Maria Sid (Disa), Johan Holmberg (Kent), Tina Råborg (Wenche), Carl Jacobson, Isabelle von Saenger, Karin Ekström… Ann Petrén, Gunilla Nyroos, Tomas Laustiola, David Lindgren.
Sista ordet: “Jag tror att [filmen] har sitt ursprung i att den kom sig av att jag kände att folk kunde vara dåliga på att stå upp för varandra. Att ta ett kollektivt ansvar. Att hitta sig själv i vuxenrollen. […] Jag ville göra en film i Falun. Platserna där jag själv går i min vardag. Det var en utmaning att hitta platserna som går att överföra till film. En annan utmaning var att göra en historia kring en huvudperson som lever ett odramatiskt liv. Det har tagit sin tid. Det är lite Peace & love över den här filmen. Det har smittat av sig från Borlänge.” (Blom, Aftonbladet)
