• Post category:Reviews in Swedish
  • Post last modified:July 6, 2020

Agnes Cecilia: HÀlsningar frÄn andra sidan

VEM ÄR BESÖKAREN FRÅN ANDRA SIDAN?

agnesceciliaVad gĂ€ller svenska spökfilmer sĂ„g jag Besökarna (1988) nĂ€r jag var liten. Min yngre bror fick i stĂ€llet se Agnes Cecilia nĂ€r han gick i skolan. Vi kan vĂ€l sĂ€ga sĂ„ hĂ€r att Ă€ven om Besökarna var underhĂ„llande (och fortfarande har sevĂ€rda stunder blandat med en generös skopa pajigheter) sĂ„ drog brodern det lĂ€ngre strĂ„et. Den hĂ€r filmen Ă€r mĂ€rkligt fascinerande – men bjuder ocksĂ„ pĂ„ ett rörande portrĂ€tt av utanförskap.

Adopteras av en familj
Efter att Eleonora “Nora” Heds (Gloria Tapia) förĂ€ldrar dör i en bilolycka adopteras hon av familjen Sjöborg eftersom hennes mormor (Meta Velander) inte kĂ€nner att hon klarar av att uppfostra ett litet barn. Vid 15 Ă„rs Ă„lder flyttar Nora och hennes nya familj till en stor lĂ€genhet, men det visar sig att den har en historia som stĂ€ndigt gör sig pĂ„mind pĂ„ olika sĂ€tt. SchĂ€fern Ludde vĂ€grar gĂ„ in i ett av rummen och under renoveringen hittar Nora och hennes bror Dag (Ronn Elfors) en lĂ„da med flera föremĂ„l, dĂ€ribland en vĂ€ckarklocka samt en bok med ett fotografi som förestĂ€ller tvĂ„ kvinnor och ett barn. Under fotot stĂ„r skrivet “Agnes och Hedvig 1913”. Efter flera mystiska incidenter (som att klockan börjar gĂ„ baklĂ€nges och att Nora ofta hör steg i lĂ€genheten nĂ€r ingen Ă€r dĂ€r) Ă€r det tydligt att nĂ„gon eller nĂ„got försöker komma i kontakt med henne


Vackert och lite kittlande
Det har gjorts flera sevÀrda filmatiseringar av Maria Gripes ungdomsböcker och framför allt Hugo och Josefin (1967) har blivit en klassiker. Men Àven den hÀr Àr pÄ god vÀg att uppnÄ liknande status. Filmen togs emot vÀl vid premiÀren och har som sagt visats senare i skolor.

PĂ„ ytan Ă€r det en spökhistoria som har de vĂ€ntade inslagen – lĂ„ngsamt men sĂ€kert finner Nora pusselbitarna till mysteriet med vem det Ă€r frĂ„n andra sidan som pockar pĂ„ hennes uppmĂ€rksamhet. Spökscenerna Ă€r mycket vĂ€l regisserade av Anders Grönros, som hĂ€r fick ett genombrott efter att tidigare bara ha regisserat en film 12 Ă„r tidigare, Den Ă„ttonde dagen. Det Ă€r inga chocker; kameran rör sig snabbt ibland, men Grönros tror pĂ„ tystnad, nĂ„gra fĂ„ utvalda ljud och suggestionens makt. Genom att ur Noras perspektiv fokusera bilden pĂ„ ett rum skapar han en intensitet i vissa scener som gör att man nĂ€stan ser ett spöke frammanas. NĂ€r vĂ€l sanningen kommer fram finns kĂ€nslorna dĂ€r och slutet blir sĂ„ pass gripande som man hoppats pĂ„ under berĂ€ttelsens gĂ„ng.

Fotografen Per KÀllberg fÄngar dessutom höstrusket pÄ ett vackert och lite kittlande sÀtt, inte minst scenen dÀr en yngre Nora besöker sina förÀldrars grav. Grönros tar Àven skickligt till vara pÄ Gripes funderingar kring hur det Àr att stÄ utanför som barn och det slÀktskap som kan uppstÄ till andra. Det tacklas pÄ ett humoristiskt sÀtt genom Vanna Rosenbergs matglada kompis till Nora som klÀnger sig fast vid henne, samt allvarligare genom Velanders mormor som visar sig ha en obehaglig bild av sina slÀktingar. De Àr bÄda tvÄ alldeles utmÀrkta i sina roller och Àven Tapia Àr lÀtt att sympatisera med som Nora.

BerÀttartakten mÄ vara nÄgot seg. Kanske beror det pÄ att Grönros Àr vÀldigt förtjust i att filma Nora medan hon stirrar ut i det oförklarliga. Det blir för mÄnga upprepningar av det slaget. Men filmen belönar ÀndÄ den tÄlmodige.

Agnes Cecilia – en sĂ€llsam historia 1991-Sverige. 133 min. FĂ€rg. Producerad av Waldemar Bergendahl, Ingrid Dalunde. Regi, manus: Anders Grönros. Bok: Maria Gripe. Foto: Per KĂ€llberg. I rollerna: Gloria Tapia (Eleonora “Nora” Hed), Ronn Elfors (Dag Sjöborg), Stina Ekblad (Karin Sjöborg), Allan Svensson (Anders Sjöborg), Vanna Rosenberg, Cecilia Milocco
 Mimi Pollak, Meta Velander, Suzanne Reuter. 

Guldbaggar: BĂ€sta regi, foto.

Sista ordet: “Ska man göra film sĂ„ vill man ju att det ska kĂ€nnas meningsfullt. NĂ„got jag blir starkt berörd av borde ocksĂ„ beröra andra. För sĂ„ annorlunda kan jag vĂ€l inte vara? Det som jag varit nyfiken pĂ„ Ă€r grĂ€nsland i livet vad som kan vara sant och inte sant dĂ€r. GrĂ€nslanden som döden, födelsen, drömmar. De tvĂ„ filmerna [jag gjort] pĂ„ Maria Gripes romaner [den hĂ€r och ‘GlasblĂ„sarns barn’] handlar om detta. Nu ser jag ju att jag sjĂ€lv hela livet sökt vad som hĂ€nder i de dĂ€r grĂ€nslanden. Finns det nĂ„got mer, nĂ„got vi inte förstĂ„r? NĂ€r man hĂ„llit pĂ„ med de dĂ€r frĂ„gorna sĂ„ inser man ocksĂ„ att mĂ„nga andra tĂ€nker pĂ„ dem. Alla vet ju att man ska dö en dag. Har mĂ€nniskan alltid funderat pĂ„ det? Vissa pĂ„stĂ„r sig till och med ha svar.” (Grönros, Humanism & kunskap)

 

IMDb

What do you think?

0 / 5. Vote count: 0

Got something to say?

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.