“Ro hit med en grogg! Men låt det gå fort, jag är alkoholist!” Känner du igen det citatet? Då är det troligt att du är över 40 år och minns en tid då det kändes som hela Sveriges befolkning satt klistrade framför ett tv-program. Citatet är hämtat ur Hedebyborna, och det finns många fler minnesvärda. Det producerades tre säsonger av serien och de 18 avsnitten svetsades fast i den svenska folksjälen. För bara tre år sedan utnämndes Hedebyborna till den bästa svenska tv-serien någonsin av lyssnarna i radioprogrammet “Kino”. Dvd-utgåvan av serien lämnar en hel del att önska kvalitetsmässigt, men den som ändå ger sig i kast med klassikern blir rikligt belönad.

Ett fiktivt samhälle
Serien tar sin början 1937 i det fiktiva samhället Hedeby i Sörmland, och fortsätter igenom andra världskriget. I full galauniform anländer baron Carl-Sebastian Urse (Ingvar Kjellson) en sommardag och bekantar sig med bygden, ofta ur ett fylleperspektiv. Efter ett litet äventyr i Trosa gör han entré på Valla, släktens herrgård, och bekantar sig på nytt med sin kusin (Per Myrberg) och hans hustru (Lena Brogren). Baronen finner att problemen hopar sig i Hedeby, inte minst för att arbetarna strejkar på kalkbruket.

Det är överhuvudtaget inte mycket som känns rätt i Hedeby. Lag och ordning upprätthålls av en alkoholiserad fjärdingsman (Dan Sjögren) och både arbetarklass och bättre ställda individer i samhället tycks motiveras mer av sprit och cynism än en framåtanda.

Ett brett perspektiv
Sven Delblanc baserade serien på fyra av sina romaner, “Åminne”, “Stenfågel”, “Vinteride” samt “Stadsporten”; han skrev själv manus till serien, som regisserades av Håkan Ersgård. Mycket av inspelningen tog plats i Vagnhärad, en inspiration för Hedeby. 2010 gavs det ut en bok av Ersgård som skildrade arbetet med tv-serien; där visade det sig bland annat att Maria Hörnelius, som skulle ha spelat Signe, klagade på att serien inte enbart handlade om arbetarklassen utan även skildrade “de besuttna”. Själv är jag tacksam för att serien utgår från ett så pass brett perspektiv; del av dess styrka består i att visa vad som skiljer klasserna åt och vad som förenar dem.

Delblanc svänger hela tiden skickligt mellan känslan av gemenskap på gott och ont inom klasserna samt den oundvikliga individualismen, också på gott och ont. Intressanta exempel på det sistnämnda är Märta (Nina Gunke), arbetarklassdottern som hela tiden drömmer om något annat och bättre, trots att alternativen är få, och greven av Kyhleholm (Jan Malmsjö) som går egna vägar och får betala dyrt. Rollistan var stor, och bland de mest minnesvärda fanns Kjellsons utsökte aristokrat och livsnjutare som tyvärr bara fick en säsong, Kent Andersson som en extremt arbetsskygg suput, samt Brodin och Nyström, ett rörande arbetarklasspar som möter utmaning efter utmaning.

Dialogen var ständigt knivskarp och bidrog till att lätta upp det evigt närvarande mörkret. Både sorg och skratt, med andra ord – och där spelade alkoholen en oerhört stor roll, som källa till elände och död och som bränsle i umgänget med goda bekanta. Inom alla klasser.

Inte undra på att en arbetskamrat till mig tryckte dvd-utgåvan i mina händer och insisterade på att jag måste se den. Hedebyborna är en stor klassiker, inte bara på grund av böckerna den baseras på, utan även för Delblancs talang som manusförfattare och den gnistrande rollistan.

Hedebyborna 1978-1982:Sverige. Gjord för tv. 18 avsnitt. Färg. Upphov: Sven Delblanc. I rollerna: Helena Brodin (Signe Svensson), Anders Nyström (Sixten Svensson), Nina Gunke (Märta Svensson), Allan Svensson, Ingvar Kjellson (78), Per Myrberg (78), Jan Malmsjö (82), Lena Brogren (78, 82), Roland Söderberg, Emy Storm, Hans Strååt, Lauritz Falk, Per Grundén, Tor Isedal, Kent Andersson, Dan Sjögren, John Harryson, Peter Harryson, Lena-Pia Bernhardsson, Marian Gräns, Gösta Prüzelius, Rolf Björkholm, Siv Ericks (80-82), Ingvar Hirdwall (78), Börje Ahlstedt (78), Halvar Björk (82), Anders Ek (80), Marika Lindström (82).

Trivia: Brodin och Nyström spelade ett gift par även i Goda grannar (1987-1989).

ÖVER MEDEL

IMDb