MITT I BAJSET BĂRJAR LIVET.
Det sĂ€gs att regissörerna stötte pĂ„ Beatrice “Maggie” Andersson nĂ€r hon stod och drack mjölk vid baren pĂ„ en svartklubb i Malmö. Hon hade kommit till Sverige frĂ„n Kenya för tio Ă„r sedan och kĂ€mpade fortfarande med sitt nya liv, men hade en sĂ„ pass skön attityd att Mark Hammarberg och Ester Martin Bergsmark bestĂ€mde sig för att hon förtjĂ€nade en egen film. Vi följer hennes vardag ur bĂ„de Maggies och regissörernas perspektiv; ofta Ă€r det hon sjĂ€lv som filmar med en videokamera nĂ€r hon interagerar med andra mĂ€nniskor. Det Ă€r bĂ„de fascinerande och roligt att höra Maggies funderingar kring det nya landet, men ocksĂ„ gripande att se hennes ensamhet och oro som manifesterar sig pĂ„ mĂ€rkvĂ€rdiga sĂ€tt. En djupt originell dokumentĂ€r som har en smĂ„tt poetisk ton.
2008-Sverige-Finland. 72 min. FĂ€rg. Producerad av Anna Byvald. Regi, manus: Mark Hammarberg, Ester Martin Bergsmark. Medverkande: Beatrice “Maggie” Andersson.
Guldbagge: BÀsta dokumentÀrfilm.
Sista ordet: “Jag har reagerat pĂ„ att det finns nĂ„got slags förmyndarattityd hos mig sjĂ€lv och alla andra i det hĂ€r landet. Att man lĂ€tt underkĂ€nner Maggies förmĂ„ga att fatta egna beslut, hennes förmĂ„ga att föra sin egen talan okommenterat. Det Ă€r just den dĂ€r omyndigförklarande snĂ€ll-bulldozer-attityden som Svenska för invandrare ofrivilligt fĂ„r stĂ„ för i den hĂ€r filmen. Det Ă€r lite orĂ€ttvist om SFI ska behöva dra det lasset sjĂ€lv, men de Ă€r en representant för nĂ„got som genomsyrar vĂ„rt tankesĂ€tt och vĂ„ra institutioner. Jag tycker att jag som dokumentĂ€rfilmare har en skyldighet att lĂ€mna ifrĂ„n mig ordet och lĂ„ta Maggie tala. Ăven om hon Ă€r ‘onormal’ och skör.” (Hammarberg, filmens blogg)
