När Lars Norén och Kristian Petri började arbeta på att filma en av den berömde dramatikerns pjäser var det Petri som fick idén om korsbefruktning. Skulle det inte vara intressant att föra samman två pjäser och se vad de kan ge varandra? Norén tände till och så kom det sig att både ”Detaljer” och ”November” blev filmade på en och samma gång. Resultatet, som blev Petris andra spelfilm efter Sommaren (1995), hyllades på de flesta håll men för mig är nog just själva korsbefruktningen den idé jag tycker bäst motiverar filmens existens.

Utspelar sig under tio år
Vi möter fyra personer. Läkaren Ann (Pernilla August) och förläggaren Erik (Michael Nyqvist) är gifta. Ann möter dramatikern Stefan (Jonas Karlsson) första gången när han kommer till henne med diverse hypokondriska besvär. Erik möter Emma (Rebecka Hemse) första gången när hon kommer till honom som aspirerande författare. Hon är gift med en amerikan, men förhållandet varar inte och så småningom inleder hon en relation med Stefan. Filmen utspelar sig under tio år, mellan 1989 och 1999, och vi bevittnar ögonblick ur de här människornas liv tillsammans. Paren glider isär så småningom och byter livskamrater med varandra; Erik gifter sig med Emma, Ann med Stefan. Inte för att det fungerar så mycket bättre. Det tycks inte spela någon roll att deras borgerliga liv skänker dem bekvämligheter och trygghet, att de kan resa till vackra platser som Florens, att de kan gå på flotta fester.

Allt förblir kallt och stelt. Båda paren försöker skaffa barn, men det går inte. Samtidigt får vi även se de här personerna samlade i ett gammalt, lantligt hus där de sitter runt ett bord och pratar om vad de gick igenom och hur de kände. Det är den delen av berättelsen som är lånad från ”November”; uppenbarligen möts kvartetten igen i döden och de ser betydligt lyckligare ut än i livet.

Överdrivet psykologiserande
Det är mycket elände och ens känslor för filmen beror säkerligen på hur man känner för karaktärerna. Skådespelarna gör sitt bästa för att skaka liv i dem. Det är upp till denna magnifika kvartett att få Noréns dialoger att fungera, dessa texter som är överdrivet psykologiserande, stelt skrivna och tungrodda. Ibland känns det som att halva filmen består av vresiga frågor och svar mellan rollfigurerna om ingenting, men här finns ögonblick då Norén får till det. En replikväxling går ut på att äktenskap faller samman just för att man pratar med varandra, inte tvärtom. Kanske är det ohälsosamt att komma varandra lite för nära?

Särskilt Karlsson är minnesvärd som den intensive och uppenbart dödssjuke Stefan. Kanske finns det en risk för att vi främst minns honom för scenen där han sätter på Ebba Hultkvists 15-åriga rollfigur över diskbänken, men vi bör lyfta blicken.

Petri och hans team har gjort ett gott arbete. Även vid de stunder då ens uppmärksamhet hotar att överge filmen finns det alltid tekniska detaljer som håller en kvar. Jag gillar särskilt hur en smått obehaglig scen mellan Karlsson och Nyqvist mot slutet är klippt. Det är som om allt är en mardröm, som om karaktärerna lever i ett eget vakuum utan att ha kontakt med omvärlden. Gripande blir det inte, men man kan inte låta bli att fascineras en smula, trots kylan.

Detaljer 2003-Sverige-Danmark-Italien-Storbritannien. 115 min. Färg. Regi: Kristian Petri. Manus: Jonas Frykberg. Pjäser: Lars Norén (”Detaljer”, ”November”). Foto: Göran Hallberg. I rollerna: Pernilla August (Ann Falk), Michael Nyqvist (Erik Falk), Jonas Karlsson (Stefan), Rebecka Hemse (Emma), Ebba Hultkvist, Gustaf Skarsgård… Ingela Olsson, Leif Andrée, Gunnel Fred, Michalis Koutsogiannakis. 

Guldbagge: Bästa manliga huvudroll (Karlsson).

IMDb